
Återvinningsprocessen
Återvinningsprocessen för plast är en flerstegsprocess som omvandlar plastavfall till användbart material igen. En process som möjliggör ett mer hållbart användande av plast, där man strävar efter att sluta kretsloppet och minimera miljöpåverkan. Att återvinna plast kräver dessutom betydligt mindre energi än att producera ny plast från fossila bränslen, vilket leder till minskade CO2-utsläpp.
Insamling och sortering
Plastavfall samlas in från olika källor, där de några av de vanligaste är hushållsavfall, kommunavfall och pantsystem. En viktig del av återvinningsprocessen är insamlingen, som kan ske genom kommunala system, producentansvarssystem eller privata aktörer. Förpackningar och produkter som är tydligt märkta och designade för enkel sortering har större chans att materialåtervinnas istället för att gå till förbränning.
För att optimera återvinningen är det avgörande att plasten sorteras redan vid insamlingen, eftersom olika plasttyper har skilda egenskaper och kräver specifik hantering. Genom korrekt insamling och sortering skapas rätt förutsättningar för att omvandla plastavfall till högkvalitativt återvunnet råmaterial som kan återanvändas i nya produkter.
Insamlad plast kan delas in i flera kategorier beroende på ursprung:
- Industriavfall (PIR – Post Industrial Recycled):
Överskottsmaterial och produktionsspill från tillverkningsprocesser. - Verksamhetsavfall (PCR – Post Consumer Recycled):
Plast från konsumentprodukter som förpackningar, flaskor och engångsartiklar. - Bygg- och rivningsavfall:
Plaster från isolering, rör och profiler. - Medicinskt avfall:
Plast från sjukvården, såsom engångsartiklar, förpackningar och skyddsutrustning. På grund av hygienkrav och risk för kontaminering kräver detta avfall särskild hantering. - Industriellt emballage:
Plastförpackningar från exempelvis kemikalier, färg och livsmedel, där materialet ofta måste rengöras och kontrolleras för att säkerställa återvinningsbarhet.

Återvinningsmetoder
Plasten sorteras baserat på plasttyp (tex. PP, HDPE, LDPE, PS och ABS) och färg. Detta kan ske manuellt eller automatiskt med hjälp av tekniker som optisk sortering (NIR), där infraröda kameror används för att identifiera plastens kemiska sammansättning. Eller genom elektrostatisk sortering som kan läsa av svart plast.
Efter sorteringen fragmenteras och tvättas plasten för att avlägsna föroreningar såsom grus, organiskt material och fetter samt material som kan påverka återvinningsprocessen och kvaliteten på den slutliga produkten. Detta kan göras på olika sätt. Antigen genom en friktionstvätt som slungar plasten likt en tvättmaskin eller genom varmtvätt/kalltvätt. Ju varmare tvätt du har desto renare blir plasten. För ytterligare separation av de olika plastsorterna kan man använd sig utav ett densitetsbad.
När plasten är ren har det blivit dags att kvarna plasten till mindre bitar, ofta kallade flakes, vilket gör materialet lättare att hantera i den efterföljande bearbetningen. Under fragmentering kan ytterligare föroreningar identifieras och avlägsnas.
De fragmenterande plastbitarna smälts till ny råvara genom extrudering. I denna process pressas smältan först genom ett smältfilter för att avlägsna ytterligare smuts från plasten. Därefter trycks den ut genom en form, ofta en trådform likt en köttkvarn, där långa spagettiliknande trådar hackas ner till små pellets. Dessa pellets fungerar som råmaterial för tillverkning av nya plastprodukter.
Kompoundering däremot är en separat process som ofta sker under extruderingen. Här blandas den smälta plasten med olika tillsatser som färgämnen, fyllmedel eller stabilisatorer för att förbättra eller justera materialets egenskaper beroende på kundens behov och applikationsområde. Process sker vanligtvis i en dubbelskruvsextruder, där materialet bearbetas intensivt för att uppnå en homogen blandning med optimal prestanda.
Både extrudering och kompoundering är viktiga steg i plaståtervinning, men de tjänar olika syften – extruderingen fokuserar på formning av plasten till en hanterbar råvara, medan kompounderingen skräddarsyr materialets egenskaper för specifika applikationer.